BASTA NAKEN / DUSCHA NÄR DU SVETTAS / SAMTAL OM KROPPAR, RUM OCH NORMER I DAMERNAS BASTU PÅ SIMHALLSBADET I MALMÖ
Var känner du dig bekväm utan kläder? I vilka rum känner du dig trygg?
Nakenhet är genom historien ett omdiskuterat tillstånd. Vad som har ansetts oanständigt och hur mycket hud som får visas på en offentlig plats har varierat. Vilken kropp du har är en förutsättning för vilka regler du förväntas följa – det gäller såväl vedertagna som outtalade. En man får enligt lag visa bröstet. Det får inte en kvinna. Förutom på stranden. Och kanske om hon ammar. Men inte ens då är det givet att hon undkommer skeptiska blickar och tillrättavisanden.
Ett välkänt faktum är att statyer av män i det offentliga rummet ofta föreställer en namngiven man, med kläder på, ofta på en upphöjd platå för att visa hans makt. Statyer av kvinnor föreställer oftast en anonym kvinna (modellens namn får vi sällan veta, men ofta den manliga konstnärens namn) som är naken och placerad i ögonhöjd. Hur påverkar det kvinnors upplevda rättighet till det offentliga rummet? Att vi ständigt blir påminda om den manliga blickens makt?
Rum styr oss. Rums utformning påverkar hur vi beter oss i dem, hur trygga vi känner oss, hur välkomna vi upplever att vi är. Arkitekturen talar om för oss vad vi förväntas göra, få rum är neutrala. Bastun är ett rum med ett tydligt syfte och en lång historia. Under detta samtal befann vi oss i bastun för kvinnor på Simhallsbadet i Malmö för att öka förståelsen för rums påverkan på vår trygghet och öppenhet. Det är lördag vid lunchtid och omklädningsrummet befolkas främst av unga tjejer på simträning. En och annan mamma har hängt med. Vi sitter i bastun tillsammans med fem andra kvinnor för ett samtal om kroppar, rum och normer. Vi är alla nakna. Några är insvepta i en handduk. Vi är svettiga och osminkade. Håret är vått och vi är röda i ansiktet. Vår vardagliga fasad är redan släppt.
Vi ville undersöka hur nära vi kan komma främmande människor genom samtal. Vi känner inte varandra. Men vi börjar berätta. Om nakenhet genom historien. Om kroppsnormer. Om arkitekturens makt och avsikt. Och samtalet växer. Vi delar alla personliga berättelser om nakenhet, trygghet och utsatthet. Skulle vi kunna vara nakna i skogen? På en strand? På ett torg? Hemma i köket? I en bastu?
Bastun är en extrem plats. Det är oerhört varmt. Föreskrifterna kräver nakenhet. I detta samtal fann vi att den utsatthet som nakenheten ger också kan ge en gemenskap. Efter en timme i bastun har vi alla delat med oss av personliga tankar om och upplevelser av nakenhet och trygghet. Vi lärde oss att en sänkt garde är en förutsättning för ett ärligt samtal och att hierarkier minskar när vi klär av oss våra identitetsskapande kläder.
Samtalet var en del av utställningen Behind the same facades på Skånes Konstförening och var kurerat av Kristin Ylikiiskilä Broberg. Det hölls den 20 maj 2016.
