”VI VILL INSPIRERA TILL ETT KREATIVT ANVÄNDANDE AV LUNDS GATOR”

Ursprungligen publicerad i Sydsvenskan 30 oktober 2014

Att ta plats i det offentliga rummet är en politisk handling.
Det skriver Karin Andersson och Johanna Bratel som är en del av landskapsarkitektkollektivet DIS/ORDER.

Alla platser lyder under sociala konventioner. De är – ofta outtalade – överenskommelser om vilket beteende som är tillåtet. Det är sådant man lär sig som redan liten. Var tyst på biblioteket, ”se men inte röra” på museet.

Att känna till vilka regler som gäller ger makt.

Gator, torg och parker är offentliga platser som alla har samma rätt till – i alla fall juridiskt. Det betyder att man borde få lov att göra vad man vill där – så länge man håller sig inom lagens ramar. Men bara för att man har laglig rätt att utföra vilka aktiviteter man vill, betyder inte det att man gör det. De rådande sociala konventionerna begränsar handlingsutrymmet.

Bland stadsplanerare finnsen romantiserad bild av stadens offentliga rum som en plats där människor lär sig demokrati och tolerans, där vi alla vistas på lika villkor och där vi kan uttrycka oss som vi vill. Men när vi tar plats gör vi det – i princip alltid – på någon annans bekostnad. Demokratins vagga agoran, torget i antikens Grekland där alla manliga medborgare över 20 år samlades för att rösta, är ett talande exempel.

I det antika Atenhade varken slavar, kvinnor, någon under 20 eller medborgare från omgivande städer rösträtt, och var alltså inte inbjudna till att delta i det offentliga rummet. Ett tydligt nutida exempel är New York. Efter den tidigare borgmästaren Rudolph Giulianis nolltolerans mot brottslighet beskriver många staden som en trivsammare och tryggare plats. Stadens vita majoritet upplever det säkert så, men för stadens svarta minoritet har nolltolerans snarare betytt ökad polisbrutalitet.

Jan Gehl, stadbyggnadsguru som gjort sig ett namn som förespråkare av en småskalig stadsplanering med människan som utgångspunkt, talar om tre sorters aktiviteter i det offentliga rummet:

* De nödvändiga – saker vi gör för att vi måste, som vi gör oavsett hur stadsrummet ser ut. Vi tar oss exempelvis till och från skolan, jobbet eller mataffären.

* De frivilliga – saker vi gör av lust för att det är trevligt, intressant eller roligt, till exempel tar en promenad. Hur vanliga de frivilliga aktiviteterna är beror på vad platsen har att erbjuda och hur den får människor att känna och bete sig. Gehl menar att mängden frivilliga aktiviteter är ett mått på ett stadsrums kvalitet.

* De sociala – sådant som uppstår spontant när människor träffas och samlas på en plats och ofta är följden av att man är ute och gör någon av de andra aktiviteterna. De sociala aktiviteterna är vad stadsplanerare vill uppnå när de vill skapa attraktiva städer.

Inte alla sociala aktiviteter är accepterade. Vissa, hur sociala de än må vara, kan upplevas som hotfulla. Ungdomar som skejtar, hemlösa personer som sitter på en bänk, till och med människor som befinner sig länge på samma ställe utan ett tydligt syfte kan av andra upplevas som avvikande och farliga.

En studie i hur människor från olika samhällsklasser såg på sitt grannskap i Mount Pleasant i Washington DC, USA, belyser tydligt hur olika gruppers behov och upplevelser kan skilja sig åt. Låginkomsttagare i området såg offentliga ytor främst som platser att ”hänga med vänner på”. Höginkomsttagare däremot såg ”hänga” som ett misstänkt beteende, medan de ansåg att besöka en butik och att köpa saker vara ett tryggt beteende.

Offentliga platser som främjar dominerande grupper skapar platser som exkluderar andra grupper.

Idag kommersialiseras offentliga rum och ”oönskade” invånare tvingas bort från dem. Sociologen Sharon Zukin kallar utvecklingen ”domesticering genom cappucino”. I trygghetens namn kommersialiseras offentliga rum, en park blir en uteservering, och hemlösa och missbrukare drivs bort. De sociala problemen finns kvar, men utom synhåll.

Vilka aktiviteter som är okej i det offentliga rummet är inte ristat i sten, lika lite som regeln att kvinnor inte fick rösta i den grekiska agoran (eller i Sverige fram till 1921). Sociala konventioner utmanas och omförhandlas ständigt.

I helgen arrangeras Innocarnival i Lund, en karneval som lyfter fram barn och ungas innovation och kreativitet.

Landskapsarkitektkollektivet DIS/ORDER uppför installationer på stan som uppmanar Lundaborna att ta det offentliga rummet i besittning genom ett kreativt användande av Lunds gator och torg, bortom de föreskrivna reglerna. Installationerna ifrågasätter och utmanar rådande konventioner om vilka aktiviteter som är tillåtna med förhoppningen att leda till en förändrad syn på vad som är okej att göra i staden.

Vi erbjuder Lundaborna nya upplevelser och möjligheter att göra en plats till sin, känna att de har rätt att vara där och själva definiera platsens syfte. Att ta plats i det offentliga rummet är en politisk handling.

Karin Andersson

Johanna Bratel

http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/vi-vill-inspirera-till-ett-kreativt-anvandande-av-lunds-gator/